Jag är skadad!
Igår hade jag nog den värsta dagen på väldigt väldigt lääänge. Jag åkte på en sjujäkla magsjuka, spydde hela jäkla dagen. Huvudet snurrade, jag fick varken i mig nå dricka eller mat. Det gick bara inte. Och jag kunde inte stå upp på hela eftermiddagen och kvällen. Och ÄNDÅ låg jag hela tiden och tänkte, jag måste kliva upp, jag måste göra det, jag måste gå ut med Kobra. Att man inte kan släppa alla måsten ens för en enda dag, inte ens när man ligger och är så jäkla sjuk att det känns som att man ska dö. Somnade samtidigt som ungarna igår, kl 7 slog jag igen mina ögon, sov näst intill hela tiden fram till kl 5 inatt, vaknade och kände mig som en helt ny människa! Kunde gå till köket utan att behöva lägga mig ner halvvägs för att vila! GLÄDJE! Så firade det med att gå ut och röka, och dricka! Törstig som ett as var jag. Snacka om uttorkad. Sen gick jag och la mig igen, och sov till 8 då Melody kom och väckte mig. Klev upp med henne, gick ut med Kobra, kände mig pigg och att jag nog skulle kunna gå ut och gå idag (ni ser, jag är SKADAD), kom in igen och då var energin slut. Hade inte (och har fortfarande) inte ätit någonting sen i fredags (förutom två ägg, men hur mycket är det?!) så kroppen har noll energi. När blev jag såhär? Blir alla mammor värsta superhjältar? Som ska kunna fixa allt oavsett vad som står i vägen? Eller är jag bara totalt dum i huvudet som aldrig låter mig själv vila, aldrig låter mig själv strunta i allt som "måste" göras, nästan aldrig kan be någon annan om hjälp, för vafan "äh jag fixar det, jag behöver ingen hjälp". ?
Jag är skadad. Liksom, bland det sista jag gjorde innan jag åkte in på förlossningen när Cassandra skulle komma till världen var att gå ut på täkten och leka med Kobra. Fick halvt lägga mig ner när värkarna kom, men sen var det full fart igen. Kommer ihåg att mamma bara stod och gapade när hon skulle hämta Melody då, det var inte vad hon hade väntat sig. En som snart ska åka in på förlossningen är ute och leker med hunden. ha ha.. Nånstans på vägen gick det fel. Det måste det ha gjort.
Höres!
