Jag är fan stolt över mig själv!
Tänk att jag inom några dagar (hoppas jag) är tvåbarnsmamma. Och inte nog med det, jag har världens bästa sambo och en underbar hund och katt! Min sambo har jag gått och dregglat efter sen jag var 14, en rottweiler har jag velat haft så länge jag har velat haft hund och en svartvit långhårig katt har också varit en dröm. Vi bor i ett hus, har en sjukt snygg bil och har det bara jävligt bra. Ni hör ju, det är nästan för bra för att vara sant. Jag är så stolt över mig själv, och över min familj som lyckas fått till detta liv. Att vara ute och härja och supa kan slänga sig i väggen, för det här är mitt liv och det är exakt såhär jag vill leva. En utbildning och ett fast jobb är det som saknas för att jag verkligen ska vara nöjd. Men det hinner jag, så fort nästa unge är redo för dagis ska jag börja plugga. Och sen ska jag också ut i jobblivet och tjäna mina egna pengar. Som jag längtar!
Jag är inte ens 21 än, så vissa kanske anser att jag är för ung för detta, att jag fortfarande borde vara ute och härja halva nätterna. Men nej. Jag har haft min fjortistid, jag har varit ute och härjat och supit och gjort en hel del dumheter. Jag har skämt ut mig och varit en pinsam jävel. Jag är klar med det. Jag är inte ens intresserad av det. En kväll då och då, visst, men ett sånt liv, nej. Jag vet vad ett lyckligt liv är nu, och jag skulle aldrig i världen byta bort det jag har nu mot något annat. Inte ens en lyckad jobbkarriär, för vet ni, att vara mamma till världens underbaraste barn är meningen med livet. I alla fall för mig.
Jag är stolt över mig, så inåthelvete stolt också. Tänk att lilla jag har lyckats ordna mig ett sånt här liv. Det trodde jag då inte för nåt år sen!
