jjess

Vid kl 12 den 28:e maj satte värkarna igång lite smått. Jag var då i vecka 40+3. Jag var då i stan med pappa, Jocke jobbade och Melody var på dagis. Kom hem vid 1 och ringde hem Jocke för då blev värkarna bara starkare och starkare. Hämtade hem Melody och såg till att ordna så mamma kunde ha henne, och att Mia och Ulf fick ha Kobra så någon timme senare hämtades de. Hade planer att vara hemma så långt som möjligt denna gång, så jag tänkte inte åka in förrän på natten tidigast. Men värkarna blev snabbt värre, så vid 18 ringde jag in och förberedde förlossningen. Planerna på att vila då tills vi skulle åka in gick inte alls, jag var alldeles för pirrig och nervös. Vid halvåtta kände jag att jag inte klarade av att vara hemma längre, så vi åkte in. Kollade värkarna och undersöktes, öppen 4 cm och fick inte skrivas in, minns att jag tänkte att de var knäppa som inte skrev in mig, skrevs ju in med Melody när jag var öppen 2 cm och värkarna blev ju bara starkare och starkare fort. En läkare kom in och sa åt oss att åka ut och åka bil eller gå och fika, "ni kan vara borta 2,3 timmar utan problem" minns jag att han sa. Men tillslut bestämdes det att vi skulle åka iväg en timme, så mellan 20 och 21 var vi ute och åkte. Och den timmen är nog den värsta i mitt liv, fyfan vad ont det gjorde! Men vi höll ut, och strax efter 21 var vi tillbaka och då hade jag riktigt ont. Kollade värkarna ännu en gång, och jo de hade blivit tätare men fick fortfarande höra "ligg här en stund till". Alltså fick jag inte skrivas in riktigt då heller. Några minuter efter att hon hade sagt så och gått ut därifrån började jag blöda och värkarna var så starka att jag började spy. Sa åt Jocke att hämta sköterskorna och när de kom och undersökte mig sa de "oj, du är öppen 9 cm". Så mellan värkarna fick jag försöka ta på mig förlossningskläder och ta mig in till en förlossningssal. EDA:n var bara att glömma då jag "inte skulle hinna". Men lite lustgas hann jag med, och det lilla jag kommer ihåg var att en av barnmorskorna skulle sätta in en nål på mig när krystvärkarna satte igång. "Jag måste kryyyyyysta" skrek jag, och hon svarade "jag förstår det", så det var bara att strunta i det hon nu än försökte göra och förbereda för barnet. Efter några krystningar så föddes vår lilla prinsessa Cassandra klockan 22.22 den 28:e maj. Hon var 51 cm lång och vägde 2955 g.